Stigs betraktelser: Kallelse

Av Stig Hedberg

Avsnitt 4

Kallelse

Kap 7 § 10

Av denna paragraf framgår att parterna skall kallas till besiktningen oavsett vilken form av besiktning det handlar om. Det är besiktningsmannen som skall tillse att kallelsen sker även om den alltså kan utfärdas av någon av parterna. Att kallelsen skall ske i god tid får tolkas som att den skall ske i så god tid att kallad part har en rimlig möjlighet att delta i besiktningen.

I detta att part skall kallas ligger också att han har en rätt att närvara vid, delta i besiktningsförrättningen genom sitt ombud – se 3:1 – för entreprenaden. Frågan uppkommer då vad som händer om besiktningen genomförs utan att en av par-terna – låt oss säga entreprenören – kallats till besiktningen och på den frågan ger AB inget svar.

Om entreprenören godtar besiktningen och dess resultat som det framgår av utlåtandet händer givetvis ingenting. Men om han är missnöjd har han de klago-möjligheter som vi behandlat tidigare d v s klaga över vad han anser vara fel i utlåtandet, i besiktningsmannens beslut i fråga om fel, godkännande etc.
Inget antyds om att man skulle kunna förklara hela besiktningen som en s.k. nullitet d v s inte ha något värde alls, som om den inte ens verkställts. Vad BKK tänkt i frågan får alltså I likhet med en del andra frågor ”hänskjutas till rätts-tillämpningen”.

Som framgår av st. 2 är en parts utevaro utan att ha godtagbart skäl inget hinder för att verkställa besiktningen. Detta får då motsättningsvis innebära att om en part har godtagbart skäl att inte närvara skall besiktningen inte genomföras. Konsekvensen av detta måste rimligtvis vara att besiktningsmannen inte bör påbörja en besiktning där en part inte infunnit sig utan att försöka efterhöra varför vederbörande – partens ombud – inte infunnit sig – en i normalfallet enkel åtgärd. Om besiktningen genomförs utan att en part infunnit sig och denne se-dan kan uppvisa godtagbart skäl för sin utevaro uppstår samma fråga som ovan – vad blir konsekvensen? Skall besiktningen anses vara en nullitet eller måste den icke närvarande parten föra talan mot besiktningen?
Det brukar sägas – utan att det egentligen finns något stöd därför – att om ingen part inställer sig besiktningen skall den inte genomföras. Även här kan väl sägas att det med dagens kommunikationsmöjligheter torde det tillhöra undantagen att besiktningsmannen inte skall kunna få kontakt med parter(nas ombud) och få klarhet i varför de inte infunnit sig till besiktningen.
En annan obesvarad fråga är om en part har skyldighet att i förväg anmäla giltigt hinder för sin medverkan. Man kan också fråga sig vilken skyldighet som en part kan anses ha att ge någon annan än ombudet fullmakt att företräda parten om ombudet har förhinder.


Besiktningens genomförande och rättsverkan
Kap 7 § 11 - 12

Paragraferna innehåller dels en bestämd regel om hur besiktningen skall genomföras, dels regel om besiktningens rättsverkan.

7:11

Paragrafen avser alla besiktningar men i ett avseende realiter slutbesiktningen..

Som en viktig huvudregel noteras att vid besiktningen skall noggrant iakttas parternas rätt och en väsentlig fråga är då vad som kan anses vara parternas rätt. Parterna har träffat ett, förutsätts det, bindande avtal och det är i allt väsent-ligt detta avtal som fastställer den enskilde partens rätt, särskilt som det ju inte finns någon lag som styr, reglerar entreprenadavtalet – relationerna mellan par-terna i ett avtal om utförande av en entreprenad.
Som den del av parternas finns AB som innehåller regler om parts rättigheter och skyldigheter.


Sammantaget innebär detta att besiktningsmannen – eller i förekommande fall en nämnd – måste, utan att det behöver påtalas från en parts sida, tillse att regler i AB iakttas. Som exempel kan nämnas regler om åtagandets omfattning och innehåll – 1:1 – 4 och 2.1. Vidare måste besiktningsmannen ta del av och i förekommande fall tolka innehållet i parternas avtal, kontraktshandlingarna. I det senare avseendet kan det diskuteras hur långt detta ansvar sträcker sig. Skall besiktningsmannen fungera som någon form av domare? I den frågan undviker AB att ge någon ledning Man kan alltså läsa ”iakttagande av parternas rätt” som ett långtgående krav på besiktningsmannen att agera domare samtidigt som man kan ifrågasätta det rimliga i ett sådant krav. Besiktningsmannen kan emel-lertid knappast anses iaktta en parts rätt om han struntar i att pröva – det väl normala – entreprenörens uppfattning om hur avtalet skall tolkas beträffande vad som ingår i åtagandet eller om hur en detalj i entreprenaden skall utföras. Här finns ju också regeln i § 13 st 2 och rätten för beställaren att föra fram sin uppfattning om föreliggande fel - § 13 st 1.

Om besiktningsmannen inte anser sig ha kompetens att själv avgöra en fråga kan den ju hänskjutas till särskild utredning men besiktningsmannen kan inte undgå att ta ställning. I en osäker situation måste han då välja att ”fria eller fälla” och jag tillåter mig i det valet på kurser ge besiktningsmannen rådet att hellre ”fälla” än frkia. Om entreprenören anser att besiktningsmannens uppfattning är felaktig finns ju som vi redan berört möjligheten att klaga – en möjlighet som i sig även beställaren har – men det känns nog naturligare att klaga över en felnotering än över en utebliven sådan särskilt som det kanske inte ens framgår av utlåtandet att besiktningsmannen inte noterat en viss företeelse som fel. Men det bör observeras att detta råd till besiktningsmannen gäller under förutsättning att han först noga själv prövat frågan.

Det skall egentligen inte behöva sägas att besiktningsmannens uppfattning om hur entreprenaden borde ha utförts, om vilka ingredienser som borde ha ingått etc. saknar all betydelse när det gäller en utförandeentreprenad. Om han anser att det föreligger brister i projekteringen skall detta som noteras som en s.k. bristfällighet varom mera senare.

Vid besiktning av en totalentreprenad enligt ABT ställs av naturliga skäl ännu större krav på besiktningsmannens förmåga att tolka inte bara parternas avtal utan även bl a ABT 1:1-4 och 2:1, :7 och :12.

Men så skall det också påpekas att detta att iaktta parternas rätt avser frågan i vad mån entreprenaden uppfyller kontraktsenliga fordringar. Frågor om bl a bristande förutsättningar, försening, skadestånd hör alltså inte in under det som besiktningsmannen skall pröva men möjligen frågan om ansvar för en förekom-mande skada på entreprenaden som noteras vid slutbesiktningen

En annan prövning som kan ligga i gränsområdet är om det vid – förslagsvis en garantibesiktning - konstateras en skada som kan vara följd av ett fel. Här skall besiktningsmannen notera felet men det får anses vara beställarens sak att föra talan om förekommande följdskada. Det är då därmed knappast korrekt av besiktningsmannen att yttra sig i skadeståndsfrågan. Och då blir följdfrågan hur

en sådan notering skall behandlas. Som en nullitet eftersom den inte hör till besiktningen?

En fråga som kan ligga under besiktningsmannens prövning är om ett fel som konstateras vid en garantibesiktning är av den art att det borde ha noterats redan vid slutbesiktningen och således inte skall tas upp vid garantibesikt-ningen. Regeln i § 11 st 2 under p 1 handlar ju om beställarens rätt att göra gällande fel – här således s.k. dolda fel – men för att iaktta parternas – här ent-reprenörens – rätt kan det anses korrekt av besiktningsmannen att ta upp ett fel – som en bristfällighet – som inte var ”dolt” vid slutbesiktningen.

Som en ordningsregel har fastställts att besiktningsmannen skall upprätta ett utlåtande och i detta notera de fel som förefanns på entreprenaden vid besikt-ningen. Vi kan här t v bortse från besiktning av en del av entreprenaden.

De fel som noterats i utlåtandet får beställaren göra gällande - och enkelt uttryckt kan detta sägas vara att kräva avhjälpande och att i förekommande talan kräva skadestånd på grund av följdskadefel. Sedan sägs att beställaren endast har rätt att utöver i utlåtandet noterade fel göra gällande dels vad som kan anses vara dolda fel, dels icke dolda fel som reklamerats inom de i p 2 angivna tidsrymderna. Vad som sägs i st 2 avser alltså den numera begränsat avskärande verkan som besiktningen – och beträffande p 2 - slutbesiktningen har.

Vad det gäller p 1 avses alltså det som brukar betecknas ”dolda” fel d v s fel som – normalt – inte ens en normalt aktsam, normalt kunnig besiktningsman borde ha kunnat upptäcka. Denna frågeställning kan alltså vara aktuell vid i första hand en slutbesiktning men också vid en garantibesiktning men knappast vid en efterbesiktning eller särskild besiktning eftersom där behandlas redan upptäckta fel.
För att ta bort slutbesiktningens tidigare strängt avskärande verkan har i AB 04 införts möjligheten att efter en slutbesiktning reklamera även icke dolda fel. Dels kan alla fel påtalas – göras gällande – inom sex ( 6 ) månader efter entreprenad-tidens slut d v s i normalfallet godkännande slutbesiktning. Dels kan väsentliga fel påtalas inom 18 månader och vad som är väsentliga fel är något som rätts-tillämpningen väl får avgöra. Först efter 18 månader kan alltså entreprenören göra gällande att ett reklamerat fel inte var dolt och således inte kan reklameras.

Det bör påpekas att dessa felreklamationer inte behöver göras genom en besiktning utan kan ske skriftligen från beställarens sida och då med de kon-sekvenser som följer av 5:17 varom mera i annat avsnitt.
Om ett väsentligt fel borde ha kunnat reklameras redan inom 6 månader kan det då reklameras även därefter och inom 18-månadersfristen? Måste ett fel vara väsentligt för att kunna reklameras efter 6-månadersfristen och är det således endast väsentliga fel som får reklameras därefter?


I sig kan det inte utläsas vad BKK realiter avsett men ordalydelsen tyder när-mast på att icke väsentliga fel måste reklameras inom 6-månadersfristen.
Vad som sägs under § 11 st 2 p 2 gäller givetvis såväl arbete som material där man enligt täckbestämmelsen i 4:7 har olika långa garantitider.

En intressant problematik berör följande.
Beställaren verkställer inte slutbesiktning i rätt tid och entreprenören åberopar 7:12 st 7 och hävdar – med rätt förutsätter vi - att entreprenaden är godkänd och avlämnad vid en av entreprenören angiven tid. Beställaren accepterar – tyst – detta men hävdar sin rätt att inom 6- resp 18-månadersfristerna reklamera alla resp. alla väsentliga fel. Inget syns tala mot denna rätt.


Slutbesiktning och godkännande
Kap 7 § 12


En central plats i Kap 7 utgörs av § 12 som behandlar enbart slutbesiktningen och dess speciella rättsverkningar.

En viktig del av slutbesiktningen är prövningen om huruvida entreprenaden skall godkännas eller inte en prövning som är ett måste, som besiktningsmannen inte kan undandra sig. Slutbesiktningen skall ovillkorligen mynna ut i ett av besikt-ningsmannen fattat och i utlåtandet inskrivet otvetydigt beslut i frågan.
Och då kan man naturligtvis ställa sig frågan vad som händer – bör, kan hända - om besiktningsmannen, vilket tyvärr händer, inte meddelar beslut i godkän-nandefrågan, kanske beroende på oskicklighet eller på rädsla för att fatta ett felaktigt beslut eller på att han inte vet hur paragraftexten skall tolkas. Jag har genom åren sett otaliga exempel på oförmåga att hantera denna del av besikt-ningen.

Emellertid ger paragrafen två klara alternativ – vi bortser t v från frågan om att avbryta besiktningen – nämligen alternativet att godkänna, ev med vissa fel, varom mera nedan, eller alternativet att icke godkänna. Här bör inflikas att ordet underkänna inte finns i AB:s terminologi och därför inte får användas beträf-fande en icke godkänd entreprenad.
Om nu besiktningsmannen avslutar slutbesiktningen med ett utlåtande inne-hållande felnoteringar men inget beslut i godkännandefråga – det kanske hänskjuts till en annan besiktning eller något liknande - då måste man helt enkelt ställa frågan: Har det verkställts någon slutbesiktning? Eftersom just godkännandefrågan är en så central del av, funktion hos slutbesiktningen är jag beredd att hävda att någon slutbesiktning inte har verkställts och därmed skulle entreprenören vara fri att åberopa hjälpregeln i § 12 st 7. Någon korrekt slutbe-siktning såsom förfarandet beskrivs i § 12 har således inte verkställts eftersom godkännandefrågan inte prövats. Man kan visserligen hävda att entreprenören kan ”överklaga” besiktningen på sätt redogjorts för men det är alltså tveksamt om det skall vara nödvändigt. Självfallet måste entreprenören underrätta bestäl-laren om att han anser att entreprenaden är godkänd – rimligtvis från dagen för avslutande av slutbesiktningen och att den därmed är avlämnad. I utlåtandet noterade fel skall givetvis avhjälpas eventuellt kontrollerat genom en efterbe-siktning.

En för besiktningsmannen nödvändig fråga är alltså att ta ställning till om ent-reprenaden skall godkännas eller icke. Enkelt är det om det inte finns något enda fel för då skall entreprenaden godkännas men så har man mjukat upp regeln genom att säga att i begränsad omfattning förekommande fel av mindre betydelse inte skall hindra godkännandet.
Det handlar alltså om fel av mindre betydelse och som förekommer i begränsad omfattning. Omvänt innebär detta således:
Fel som inte är av mindre betydelse – fel av betydelse – oavsett omfattning hindrar ett godkännande
Fel av mindre betydelse men som finns i en viss omfattning, mer än som kan anses vara i begränsad omfattning hindrar godkännande.
Och att sagda fel hindrar ett godkännande innebär helt enkelt att då skall entreprenaden beslutas vara icke godkänd.

Sedan uppkommer av naturliga skäl frågan om vad som avses med fel av mindre – resp icke mindre – betydelse och med i begränsad omfattning. Här förs många olika resonemang där man bl a hävdar att för att entreprenaden inte skall kunna godkännas förutsätts att den inte kan tas i bruk, att det finns säkerhets-brister och att felavhjälpandet blir omfattande och till hinder för beställaren – se 5:19. Fråga blir då om fel som är av närmast estetisk art – en misslyckad fasad-yta – kan utgöra hinder för godkännande. En annan intrikat fråga kan vara om fråga är om ett fel som realiter inte kan avhjälpas. Beställaren har föreskrivit en bestämd metod för rivning av en befintlig byggnad – kanske av miljöskäl – eller för bortschaktning av en del av ett berg – borrning med en viss borrdimension för att få ett snyggt resultat - medan entreprenören valt en enklare men mer störande metod eller en grövre borrdimension.
Det går inte att återställa byggnaden eller bergspartiet och göra om arbetet. Felet föreligger - och kan knappast vara av mindre betydelse - och kanske också en följdskada men vad skulle det vara för mening med ett icke godkän-nande – felet kommer ju att kvarstå.

Det här är en av de frågor som BKK möjligen kan ha begrundat – och hänskjutit till en ev kommande rättslig prövning - men hur gör besiktningsmannen? Han har knappast något annat meningsfullt val än att godkänna entreprenaden och troligen också med en form av analog användning av 5:18 beräkna någon form av värdeminskningsavdrag – ev motsvarande entreprenörens besparing – sam-tidigt som beställaren kan föra en skadeståndstalan avseende följdskada på grund av – det till del – kvarstående felet.

I övrigt måste det åvila besiktningsmannen att med ledning av begreppen mindre betydelse och begränsad omfattning avgöra om han skall godkänna entreprenaden där givetvis det verkar rimligt att ta hänsyn till entreprenadens omfattning. Ett visst antal fel kan vara i begränsad omfattning på en omfattande entreprenad men inte på ett enfamiljshus.

Säkert kan sägas att ett enda fel som omöjliggör eller i vart fall allvarligt på-verkar möjligheten till ett användande av entreprenaden bör vara ett hinder för godkännande. Ett större antal fel av var för sig enskilt mindre betydelse kan ju vara ett tecken på ett allmänt sett dåligt arbete som bör ifrågasättas leda till ett icke godkännande. Ett fel av betydelse i en underentreprenad i en general-entreprenad kan vara grund för ett icke godkännande av generalentreprenaden. Något godkännande/icke godkännande av en underentreprenad kan inte före-komma. Det måste alltid vara besiktningsmannens ansvar att fatta ett själv-ständigt beslut.

Så måste det – tyvärr – behöva påpekas att besiktningsmannen aldrig skall godkänna en entreprenad enbart av det skället att han – eller beställaren – tror att ett icke godkännande skulle hindra beställaren att ta entreprenaden i bruk. Det räcker med att erinra om dels det förhållandet att beställaren rent faktiskt äger entreprenaden, dels regeln i 5:2 där samrådet inte kan innebära hinder – förbud från entreprenörens sida - för beställaren att ta ”sin” entreprenad i bruk även om den inte är avlämnad. Att inte ansvaret för entreprenaden övergår från entreprenören till beställaren är ett förhållande som kan ge komplikationer – se 5:2 – men det får parterna leva med.
.
Och det kan då påpekas att något övertagande eller överlämnande av en entreprenad aldrig sker – begreppen har ingen betydelse i entreprenadrätten.

I AB 04 har i st 2 och i kommentar till paragraftexten infört vad som kan kallas en beskrivning av rättsverkan av entreprenörens egenkontroll, kvalitetssäkring.
Det förutsätts alltså att entreprenören – som en kontraktsenlig skyldighet - genomfört och skriftligen dokumenterat en egenkontroll av utförda delar av sin entreprenad. Denna dokumentation har besiktningsmannen fått tillgång till och, förutsätter vi, studerat. På grundval av denna dokumentation och i förlitan på att den är sannfärdig – enkelt: utvisar att ifrågavarande del av entreprenaden är kontraktsenligt utförd – beslutar sig besiktningsmannen att inte med egna ögon granska sagda del. Fråga kan ju också vara om provning och liknande åtgärder som inte kan ske enbart med blotta ögat. Emellertid saknas det i sammanhanget betydelse om eventuellt förekommande kan anses vara ”dolt” eller inte.
Besiktningsmannen kan nu besluta att han inte gör någon – vi kan kalla det okulär - besiktning av aktuell(a) del(ar) och detta noterar han i utlåtandet. Delen/delarna i fråga undantas inte från besiktningen och omfattas av ett beslut om godkännande med de rättsverkningar som följer därav. Som framgår av kommentaren – som nog borde ha varit paragraftext – medför emellertid note-ringen i utlåtandet om att han inte själv besiktigat följande. Om dokumentationen om egenkontrollen – någon form av provningsintyg eller liknande – är osann, det förelåg faktiskt fel, så hindras inte beställaren från att påtala felet som ett dolt fel. Rimligen måste detta innebära att om avslöjandet av entreprenörens osanna intygande sker först efter garantitidens utgång kan felet påtalas men då enligt de regler som gäller för ett fel som framträtt efter garantitidens slut. Om BKK avsett något annat – att garantiansvaret skall gälla i detta fall även efter garantitidens slut - borde detta ha framgått explicit av texten.



Tanken bakom denna nyhet i AB 04 torde vara att lägga större vikt vid kvalitetssäkring och egenkontroll rimligtvis i den fromma förhoppningen att entreprenören inte skall lämna från sig dokumentation om egenkontroll som innehåller medvetna eller av slarv omedvetna oriktiga uppgifter och fördöljande av förekommande fel.

Som framgår av § 12 st 3 skall slutbesiktningen avslutas med ett slutsamman-träde med besiktningsmannen och parterna. Inget sägs närmare om formerna för detta sammanträde annat än att vid sammanträdet skall lämnas besked i frågan om godkännande eller icke godkännande – ett slutligt otvetydigt besked om ett beslut som vid ett godkännande träder i kraft kl 24.00 eftersom det är då som entreprenadtiden avslutas, avlämnandet sker och garantitiden börjar. Detta framgår av texten i övrigt i paragrafen.

Sammanträdet behöver inte hållas samma dag som besiktningsmannen avslutar själva besiktningsarbetet på plats utan besiktningsmannen kan ta någon tid – säg ett par, tre dagar - på sig att sammanställa utlåtandebilagor mm, överväga godkännandefrågan och så avhålla sammanträdet med beslutet i godkännande-frågan. Detta skrevs tydligt i AB 92 7:14 st 3 fjärde meningen och det är därför oklart om BKK tagit bort denna text med någon särskild avsikt – att slutsam-manträdet måste hållas på plats under sista besiktningsdagen. Detta vore i så fall ett närmast orimligt krav.

Men det är först med slutsammanträdet - och utfärdande av utlåtande - som besiktningen är avslutad.
Märkligt nog tycks inte regeln i 7:12 st 3 ha klarlagts för diverse besiktningsmän varav en del dessutom struntar i slutsammanträdet och meddelandet om god-kännande, som i bästa fall kan utläsas av utlåtande när detta omsider tillställs parterna.
Vad händer alltså om besiktningsmannen struntar i att avhålla slutsamman-trädet, avslutar förrättningen och går hem och skriver sitt utlåtande?
Inte heller här säger BKK något utan det får väl rättstillämpningen avgöra i sinom tid.
Alltså kan man bara spekulera. Om ingen av parterna reagerar händer givetvis inget alls. Men om det skulle uppstå en skada på entreprenaden under tiden efter den – förutsätter vi – avslutade i vart fall okulära besiktningen och innan utlåtandet expedieras till parterna kan givetvis fråga uppkomma om entrepre-naden är avlämnad eller inte. Om det av utlåtandet finns en tid angiven för god-kännandet – som ju borde vara tiden för besiktningens avslutande - måste den tidpunkten vara tiden för avlämnandet. Men parterna svävar i vart fall under en viss tid, rimligtvis högst 3 veckor, i okunnighet om godkännande och avlämnan-de föreligger eller ej.
Det har diskuterats vad som gäller om entreprenören hävdar att eftersom slut-sammanträde inte avhålls så har inte heller besiktningen verkställts och då inte verkställts i rätt tid och därmed kan hjälpregeln i § 12 st 7 träda in och god-kännande/avlämnande ha skett när besiktningsmannen avslutar förrättningen Och nog kan en sådan tanke kanske ha sin riktighet.



Det ställs ibland frågan om besiktningsmannen som hållit ett slutsammanträde och därvid meddelat att entreprenaden är godkänd sedan kan ändra sitt beslut och på den frågan måste svaret rimligtvis vara att beslutet är oåterkalleligt. Texten i § 12 talar visserligen om ett ”besked” men fråga måste ju vara om besiktningsmannens besked om att han beslutat – och ingen annan kan ju besluta i frågan - att entreprenaden är godkänd.

Möjligen är det denna risk som föresvävar en del besiktningsmän som inte vågar hålla slutsammanträde och därför försöker uppskjuta beskedet i godkännande-frågan.

Och så måste det sägas. Godkännandet skall avse hela entreprenaden – något annat gives icke om fråga inte är om slutbesiktning av en huvuddel eller möjli-gen annan del varom mera på annan plats. Inte heller finns det någon form för villkorat godkännande – ”godkänd om och när…”. Det skall inte påpekas att godkännandet gäller under förutsättning att entreprenören avhjälper noterade fel. Godkännandet är inte beroende av detta avhjälpande, som skall göras under alla omständigheter.

Det är näst intill omöjligt att klarlägga konsekvenserna, den rättsliga betydelsen av den sortens dumheter som okunniga besiktningsmän åstadkommer eftersom man då befinner sig utanför regelverkets ramar. Om någon del av entrepre-naden undantas från besiktningen och därmed godkännandet utan att det sker på grundval av parternas avtal kan kanske hävdas att det inte skett någon besiktning i rätt tid och att delen ifråga i alla fall är godkänd – hjälpregeln i § 12 st 7.
Om godkännandet villkoras – gäller om och när… - är jag beredd att hävda att eftersom ett sådant godkännande inte har stöd i parternas avtal inklusive AB 04 så gäller godkännandet enligt AB 04:s grundprincip utan någon inskränkning. Alternativt skulle kunna hävdas att fråga är om ett icke godkännande vilket tro-ligen motsägs av innehållet i utlåtandet i övrigt – t ex genom angivande av tid för garantitidens början.

En form av idioti är att i AF-delen skriva in – med avvikelse från AB – att god-kännandet gäller – träder i kraft – först efter det att alla fel som noterats i utlå-tandet har avhjälpts.
Så görs slutbesiktningen och ett antal fel noteras och – hävdar entreprenören – avhjälps vilket den kloke entreprenören skriftligen aviserar beställaren om. Några dagar därefter och utan att beställaren vidtagit någon åtgärd, någon reaktion drabbas entreprenaden av en omfattande brandskada. Är den avläm-nad? Tveklöst ja om entreprenören kan göra det sannolikt att avhjälpande skett.
Undantag skulle vara om den sagda AF-delens text kompletterats med en regel om att avhjälpandet måste vara dokumenterat genom en efterbesiktning.
Kloka entreprenörer bör vägra godta sådana här dumheter genom en entydig anbudsreservation. Och kloka beställare bör avstå från den här sortens påhitt.

Som ett alternativ till godkännande finns ett icke godkännande vilket innebär följande.
Beslut om icke godkännandet skall meddelas vid ett slutsammanträde.
Entreprenaden anses inte färdigställd med i normalfallet en försening som följd.
Entreprenadtiden fortsätter att löpa och entreprenaden är inte avlämnad varför objektansvaret fortfarande åvilar entreprenören.

Entreprenören har att avhjälpa de fel som noterats i – bilaga/or till – utlåtandet .
Eftersom det förutsätts att frågan om godkännande skall prövas vid en slutbe¨-siktning skall besiktningsmannen föreskriva fortsatt slutbesiktning.
I sitt utlåtande skall besiktningsmannen ange skälen för sitt beslut till icke god-kännandet och skälet kan ju helt enkelt vara att antalet fel är för många eller att – något – förekommande fel är av sådan betydelse att det utgör hinder för god-kännande. Det sägs inte att besiktningsmannen behöver peka ut något särskilt fel men givetvis kan det vara praktiskt eftersom det ju underlättar för entreprenö-ren att veta vad han bör koncentrera avhjälpandearbetet på och dels vid en ev klagan över besiktningen veta mot vilken enskild felnotering talan skall föras.

Beträffande den fortsatta slutbesiktningen skall den rimligen, även om detta inte klart uttalats, avhållas när entreprenören anmält att han anser entreprenaden vara färdigställd d v s att felen är avhjälpta i vart fall så att entreprenaden bör kunna godkännas. Således är det inte besiktningsmannen som skall bestämma om när den fortsatta slutbesiktningen skall avhållas. Givetvis kan besiktnings-mannen i samråd med entreprenören komma överens om en tidpunkt när ent-reprenören förutsätter att han kan ha färdigställt entreprenaden klar för den fortsatta slutbesiktningen med, förhoppningsvis, ett godkännande.

Om den fortsatta slutbesiktningen kan med hänsyn till det valda begreppet sägas följande
*Fråga är om en besiktning med därav följande skyldighet att prova om entreprenaden uppfyller kontraktsenliga krav.
*Det är en slutbesiktning varav följer att den skall mynna ut i ett slutsam-manträde med därvid förekommande besked i godkännandefrågan.
*Att man valt benämningen fortsatt slutbesiktning få anses innebära att den har en koppling till en tidigare avhållen slutbesiktning och således bygger på denna. Enkelt innebär detta att besiktningsmannen inte behöver göra om hela förrätt-ningen utan närmast har att undersöka om de vid den föregående slutbesikt-ningen noterade felen nu blivit avhjälpta i vart fall i sådan omfattning att hinder inte föreligger för ett godkännande – eller givetvis att förekommande fel hindrar ett godkännande.

En förekommande fråga är om besiktningsmannen vid den fortsatta slutbe-siktningen får ta upp fel som inte noterades vid slutbesiktningen. Eftersom ent-reprenadtiden inte är slut måste beställaren anses oförhindrad att reklamera förekommande fel och slutbesiktningen har ju knappast någon avskärande verkan och om beställaren kan reklamera kan rimligtvis även besiktnings-mannen göra det, d v s notera felen i sitt utlåtande.

Ett icke godkännande måste leda till ytterligare en fortsatt slutbesiktning o s v. Man får förutsätta att den kloke beställaren i en sådant fall utnyttjar sin rätt dels att själv ombesörja felavhjälpandet, dels att häva avtalet.

Ett alternativ till att genomföra en slutbesiktning som leder till ett icke godkän-nande är möjligheten att avbryta slutbesiktningen. Förutsättningen är att besikt-ningsmannen redan på ett tidigt stadium kan konstatera att det inte kan bli ett godkännande och då är det inte meningsfullt att genomföra slutbesiktningen. Någon uttalad form för att meddela beslutet om att avbryta besiktningen har inte inskrivits men enklast torde vara ett muntligt meddelande till parterna. Sedan skall besiktningsmannen upprätta ett utlåtande med beslutet. Resultatet av den avbrutna slutbesiktningen är att det skall hållas en ny slutbesiktning och beteck-ningen ny markerar just att den inte på något sätt har referenser till den avbrutna slutbesiktningen. Beslutet att avbryta besiktningen bör rimligtvis göras på ett tidigt stadium för att inte slösa bort tid med ett besiktningsförfarande som inte kan leda till annat än ett icke godkännande.

Även vid ett avbrytande skall besiktningsmannen ange skälen till sitt beslut vilket normalt bör vara att entreprenaden inte är så färdigställd att det finns grund för ett godkännande. I något fall kan det ju vara fråga om en enskild detalj av bety-delse som är av den art att den ensam, om den inte är färdigställd, inte kan fungera etc utgör hinder för ett godkännande och då är det rimligt att besiktningsmannen anger detta i utlåtandet. En förekommande fråga är om huruvida avsaknad av avtalad dokumentation i form av drift- och skötselin-struktioner, relationsritningar etc kan utgöra grund att avbryta en slutbesiktning och så kan vara fallet om det särskilt sagts i avtalet – AF-delen – att denna avsaknad utgör grund för icke godkännande. I annat fall är det fortfarande besiktningsmannen som fattar beslut och entreprenören som har rätt att klaga om han inte är nöjd. Svaret ges inte i AB utan får hänskjutas till rättstillämp-ningen och det är tveksamt om frågan har prövats.

Den i sig ganska självklara meningen i § 12 sista st syns öppna för andra former för avlämnande och fråga är om parterna är betjänta därav. Möjligen skulle kunna vara att tillämpa de formalia som finns i ABA men fråga är då om man inte borde tillämpa detta dokument fullt ut. Att blanda ihop olika standardavtal är ofta vanskligt och knappast att rekommendera.